Igår när jag lalde mig, låg jag och tänkte på loppet, ska bli så roligt! Jag såg mig själv springa i Växjö, runt sjön, vacker slinga att tillbringa en Söndag på. Det känns av längtan i mig. Jag har ett behov att springa lopp! Jag mår så bra av det. Jag är bättre att springa numera, vilket gör att man känner glädje när man inte kommer typ: trekvart efter alla andra gåendes.

Längtan har vuxit i mig, under apndemin var det några lopp som gick, tack och lov! Men nu är det som det ska vara i löpar världen för oss löpsugna, många lopp att välja emellan, skulle det gå att klona sig till 4 stycken Kristina? Så jag kunde springa alla lopp, troots allt har bara en vecka et lopp för det mesta.

En längtan av springa, jag har kommit till löparglädjen och ett lopps ultimata ögonblick, när man går i mål och är nöjd över sin insats man gjort, men kanske kan man springa lite fortare nästa gång??