I min ungdom så skulle jag iväg och tävla på 70aden. En stor tävling på den tiden, den gick på 70-talet. En två dagars tävling där jag deltog i löpning, 3 steg och kula. Jag och en till packade väskan, av farmor fick låna en luftmadras, sovsäck och godis och farmors kakor, då var man föreberedd på tävling.

Tävlingarna gick på hovvallen, minns att Bertil var duktig på att springa och vann sin klass, men man träffade massor av andra, det kommer jag ihåg som roligast, jag kastade kul och sprang, nu kommer jag inte ihåg vilka sträckor det var, men en medalj blev det, silver, har fortfarande kvar den.

På kvällen så intog vi Wallentin skolan, där vi också åt mat, vi bodde i sporthallen, men ett stort skynke i mitten, till höger pojkar, till vänster flickor, jag lade upp min madrass och pumpade upp den, med pumpen, det var inte som dagen pumpar, det tog ett tag….. Senare på kvällen kom en kvinna och sade: Dags att sova! jag lade mig tillrätta i sovsäcken och en tröja som huvudkudde.

Efter en lång stund hörde jag pyyyyys, jag struntade i det, jag låg där, trött som jag var,, två killar med panik: Hon vaknade inte! Den stränga rösten: Nu får ni allt pumpa upp den igen innan ni går och lägger er och dom pumpade och pumpade, det var jobbigare att få in luften när någon låg på den. Efter mycket svett var det klart, den stränga rösten: Om ni gör det igen, vet ni att jag har ögonen på er! Två eller tre timmar senare pumpades det frenetiskt, måste ha luft så inte husmor blir arg visakdes det.

På morgonen vaknade jag utvilad och konstaerade att jag nog råkade ta den med ett hål på…… men jag sov gott:)