Många säger till mig: Vilken resa du gjort! OK, tänker jag, jag har inte rest nånstans! Men

jag har målinriktat kämpat mig till ett bättre liv. När jag började min resa var jag +90 kg och orkade inte
gå till affären i Ottsjö, 100 meter….  Jag insåg att detta kommer att sluta illa! Vad göra? Jag ska ta upp träning och
löpning igen, som jag växte upp med, alla tävlingar jag sprungit när växte upp.
Jag ska springa igen, jag ska träna så orkar mer än gå till sovrummet och till tv:en. Jag måste få ut något mer av livet än att
tycka synd om mig själv för ingen annan tycker synd om mig. Så varför ska jag göra det?

Jag började på Sportsgym i Åre, fick en P.T som fick en väldigt otränad kärring…….  Men nånstans ska man väl börja.
Efter 1 år på psyket, så är det inte mycket självförtroende kvar och 4 självmordsförsök, jag lyckades med 2 st självmord,inlåst på
låst avdelning. Och det enda man gjorde var att gå på sjukhus kiosken och köpa ostbågar, det sätter sig runt midjan.
Och jag fick ätstörning med mig hem på köpet. Och hur mycket jag än sa till fick lite och ingen förståelse. Men efter allt elände
och självmordsförsöken så kom jag hem till Ottsjö. Första målet var att orka 3 varv runt huset, men man måste börja nånstans!

Jag började orka mer och mer och märkte att jag fick bättre humör allt eftersom. Det var skönt att må bättre, men jag kunde inte för
hela mitt liv förstå när alla sade: Vad roligt det är att träna! Det var ju bara jobbigt, men man måste början nånstans.

Nu har det gått 2 år här i Karlshamn (20191001) Och jag trivs med livet. Och 3 år sedan jag bestämde mig att göra något åt mitt
liv. Och det var det bästa jag gjort, jag hade nog inte levt om jag bott kvar. Jag var så nere man kan komma. Jag mår bra och
det mest roliga är att träningen gjort att jag har utvecklats som människa. Att man kan göra det man gillar, i mitt fall: Åka på
löptävlingar och komma ut bland folk, då känner man sig som en hel person. Att leva är att vara glad! men som sagt: Man måste börja nånstans……

När jag sprang Runneby – Ronneby stadslopp. Kände jag att nått en punkt till i livet som jag trode var omöjligt, jag sprang
2st lopp i rad, nattpuls och runneby. Jag tror jag kan mer! Och på runneby såg en man som var väldigt rund, jag tänkte för mig
själv: Han har påbörjat sin resa till ett bättre liv! Hädanefter kan det bara gå åt ett håll.

När börjar du? Tänk på att man måste börja nånstans!