Hon står på start och handflatorna är lite fuktiga. Hon tänker: Vad har jag gett mig in på! Att jag aldrig
lär mig något, att jag utsätter mig för detta igen! Jag sade ju förra gången: Inte en gång till! Men nu står jag här igen.
Men tänker hon: Det har jag gjort förr förra gången med, varje gånger lovar jag: Aldrig mer! ändå gör jag det, det är något som drar och lockar, men hon kan inte sätta fingret på det.

En minut kvar till start ropar en röst, låter avlägset som i en dimma, massan av ben börjar röra på sig lite. Det känns av spänning igen luften. En massa av men och kvinnor som alla klädda i tränings kläder med samma mål, att komma runt banan och komma i mål om 42 195 meter, en steg i taget.
En del springer fort, andra lunkar med målmedvetna steg runt, men alla har ett inre patos: Jag ska i mål!

Spring ni, tänker hon för sig själv, jag har min plan klar! Jag tar er på slutet när ni har slut på krafterna! Då har jag mina kvar! Hon känner på vätskebältet som mannen har fyllt upp med hennes favorit dryck. En slurk då och då håller huvudet klart, en gel bar när krafterna börjar tryta, ett steg efter det andra.

Jag ska ta dom tänker hon, spring ni, men jag vet att jag tar er, tänker hon surt och tar en klunk av en av flaskorna i bältet, den röda är till sista milen då det gör ont. Stärkt tänker hon klart igen och tänker: Jag kan not öka lite! Det känns bra i benen.

Två mil gjorda, ett steg efter det andra, tur jag har tejpat hälarna tänker hon när hon springer förbi en man med stora smärtor, hon slänger till honom tejpen innan hon sätter upp farten igen, han ger ett svagt leende tillbaka, vad gör man inte för en med löpare tänker hon, ett steg efter det andra.

En mil senare, springer hon om tre kvinnor som börjar grina illa, hon tänker: Det var dom det! Det straffar sig att gå ut för fort! Ett steg efter det andra! hon känner att dom nästan nya skorna sitter bra, tack! Min älskade man tänker hon, vad skulle jag göra utan honom? Han gör det möjligt för mig. Min största fan och tränare, han tränar mig bra tänker hon, men hon tänker på dom i småskolan som retade henne, där kan ni sitta i era fåtöljer och vrida era feta ben tänker hon, här är jag! Och jag bäst när det gäller, ingen springer fortare än mig tänker hon kaxigt. Ett steg efter det andra.
Hon noterar sjön och skogen som försvinner bakom henne, en mil till tänker hon och känner efter, det känns bra tänker hon, kan nog öka lite till! Och lägger in en växel till. Jag vet vad jag går för tänker hon.

Det är steg efter steg, det känns bra, ska bara ta backen som min plan sade, lite lägre fart, men behåller min mentala styrka, för det är bara lite kvar, tar upp den sista gelen, känner ny kraft och ser några konkurrenter, HA! dom tar jag tänker hon, ett steg efter det andra. Hon närmar sig, dom börjar känna flåset i nacken, hon känner adrenalinet pumpar och verkar i kroppen, hon länger på steget, en försöker hänga med, försök du! Tänker hon och ökar farten, den andra grinar illa och ger upp. Ha! Jag är bäst tänker hon! Där uppe står ett bekant ansikte, HEJA! HEJA! säger dom. Hon ger dom ett öga och ser barnen och en stolt man som säger till de andra: Det är min kvinna det! Barnen skriker: Mamma! Du vinner! Gör jag tänker hon?. Ingen är vinnare tänker hon förrän mållinjen är passerad. Ett steg efter det andra närmar hon sig målet, ser det hägrar där framme. Jag ser det tänker hon och ökar lite till trots att det värker.

Där upp ser hon värsta konkurrenten, HA! Jag tar dig tänker hon och närmar sig ett steg efter det andra. Efter en lång minut känns det som fast det bara var hundra sekunder. Hon lägger bakom för vila lite, har hon sprungit själv hittills så är jag ful att att vila upp mig lite bakom henne tänker hon. Målet syns, JEPP! Då drar jag tänker hon och ökar och ökar, mållinjen närmar sig med stormsteg, ett steg efter det andra. Hon sätter in sista krafterna och passerar mållinjen, lägger sig ner en bit bort, Trött, trött ingen kraft kvar, det gör ont överallt, fram kommer mannen leende, du gjorde det sade han. I dimmorna börjar sanningen uppenbara sig, Jag är i mål!

Jag ska aldrig springa en marathon till tänker hon……..