Jag ville sitta vid fönstret och skriva prosa
Jag ville skriva vad ingen sett maken till
Men plötsligt fann jag inte en enda glosa här
Nej, det blir sällan som man vill

Jag ville skriva något om fåglarna, om våren
Något om solen och lyckan samt kärleken
Men man lär sig så mycket med åren
Man lär sig så mycket om ondska och svek

Jag satt vid fönstret både länge och väl
Men jag skrev aldrig någon vacker dikt
Jag skrev bara: Man måste lära av sina fel
Det är det enda som är av vikt!