Min resa började för över 3 år sedan, då jag just kom ut från psyket, 1 år i förvar! på 1 år fick 30 minuter rehab, Hurra! för svensk psykvård:(  Jag mådde dåligt och tröst åt vilket gjorde att vågen stod på 95kg.

Mitt första mål blev orka gå runt mitt hus 3 gånger varje dag, efter ett tag fick jag en kontaktman från kommunen och jag började på sportsgym i Åre, det var en plåga i början, när jag tränat så låg jag i sängen resten av dagen. Jag skaffade en personlig tränare som byggde upp en grund att stå på. Jag var på vippen att ge upp många gånger, men jag fortsatte och träna och jag orkade mer och mer, som till exempel gå och handla på affären, 80 meter bort….

Men jag mådde inte bra och när alla de mina var borta, då fanns inget kvar för mig i byn, jag satt och kollade tv varenda dag, en dag satt jag och tänkte på när jag hälsade på Marita nere i Karlshamn, där skulle man kunna bo, ringde och pratade med Marita, hon är rakt på sak: Flytta innan du ligger i graven! Jag ringde bror och sade: Jag säljer och flyttar, jag orkar inget mer! Och han stöttade mig fullt ut. Brorsans fru och jag skrev ett kontrakt så jag inte skulle hoppa av och gräva min egen grav, hon förstod att jag behövde någon som jag har respekt för att göra slag i saken och ge mig iväg på min resa till ett bättre liv.

Jag är tacksam för Hans och de på affären som stöttade mig, men jag behövde en nystart i livet. Jag hittade mitt hem på hemnet, jag köpte det och började min resa. Jag och bror var dessutom och åkte runt överallt, då han tyckte jag skulle kolla in och tänka efter. Det första huset jag ville köpa, tyckte inte bror om, det var ingen bra grund. Det andra jag gav bud på fick jag köpa.  Och min resa började, en sade: Du är inte klok! Sälja din gård! En annan sade: Du är modig som vågar göra en förändring! Men jag hade bestämt mig och när jag gör så, då är det så, sen hade jag bros fru i min nacke så jag inte skulle balla ur!

Jag flyttade och dagen när jag skulle flyttade kom min bror upp och stöttade mig på min sista dag i byn, jag behövde verkligen det stödet, man var i känslor och kaos, men när vi kom till Bräcke, då kände jag att jag var på väg till något bättre i livet:) Jag hade  gjort det! För varje mil vi for närmare hans hem i Nyköping ju tryggare blev jag. Ett par dagar senare tog jag mitt nya hem i min famn och min hund och katt fick ett fritt liv.

Det första jag gjorde var att skaffa ett kort på wellness studio så jag kunde träna, och jag tog reda på lopp jag kunde springa eller rättare sagt gå…..Det är många lopp här att välja på, jag tog ut dom jag ville springa/gå och samtidigt fick jag uppleva Blekinge från en vacker vy när man springer lopp.

Jag bokade en personlig tränare för att komma vidare, efter ett år: Det är roligt att träna! Jag mår så bra! Vad mer kan man begära?

Jag är nu inne på min andra p.t:) Och jag blir starkare för varje pass. Jag har anmält mig till många fler lopp jag vill springa och numera kan springa nästan hela loppen.  Jag ser framemot en fantastisk sommar och vår resa i vår till Budapest som varit en drömresa som nu går i uppfyllelse. Det ska bli så roligt:) Det var en kick för mig att byta tränare, fick dessutom en med humor, min förra var underbar, men jag vill vidare på min resa.

Jag kommer aldrig mer att försöka fler självmord och min doktors ord hörs i mina öron, om jag gör det en gång till har jag inga njurar kvar! Det vill jag inte – No way!

Det bästa med Karlshamn är närheten till havet, jag har underbara grannar som hjälpt mig med mycket:) Jag kan kanota, jag kan leva och träna och mina härliga tränings kompisar på gymmet, dom är så snälla, men folk här är vänliga och tillmötesgående. Det är en vacker stad och nästa gång jag flyttar är till en etta med torvtak…. Man har det bra här och visst tänker jag på Ottsjö ibland, men jag saknar inte det. Det är fördelen med mina sjukdomar, man är inte nostalgisk, man ser bara nuet och levet just nu.

Och livet just nu har bara börjat…….:)