… är alldeles bortglömd och misshandlad… :-(
Har inget större sug efter att skriva just nu. Vilket i sig är bra, för det betyder att jag mår bra. Behovet att skriva av mig kommer ju allt som oftast när jag mår dåligt, så sålänge jag inte skriver här så mår jag bra, så ni vet. ;-)
Livet ramlar på… Veckan har iofs inte varit den bästa, eftersom jag åkte på en maginfluensa i tisdags. Urk! Länge sen jag kräktes så kraftigt! Men nu är den överstökad för i år hoppas jag.
Vaknade tidigt idag, så även om klockan bara är nio så har jag redan hunnit med en morgonpromenad. Det är underbart väder just nu och jag njuter i fulla drag! Våren lockar verkligen fram det bästa hos folk och det märks att alla är lite mer uppåt om dagarna. Själv älskar jag att ta tidiga morgonpromenader när alla andra sover och det är tyst och lugnt ute. Känna, höra våren… Fåglarna som sjunger i träden, dofterna som lovar mer, solen som sakta men säkert börjar värma en vintertrött kropp… lovely…
The New Lover då? Jodå, vi träffas fortfarande och roar oss, precis som innan. Vänskapen djupnar mer och mer och allt känns bra, avslappnat och skönt. Jag kan inte riktigt komma över hur mycket tur jag (eller vi) har haft som funnit varandras … hmmm… själsfrände är nog inte rätt ord, men får användas i brist på annat. Vi passar helt enkelt som pusselbitar med varandra. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Fy fan vad skönt att ha hittat någon som är på samma våglängd som en själv, som inte analyserar sönder varje ord jag säger och omedelbart tror jag är kär om jag uttrycker min förundran över att vi funkar så bra ihop. Killar verkar inte inse att det faktiskt finns tjejer som fixar att ha ett förhållande baserat på vänskap och sex. Well… their lost… ;-) Men The New Lover verkar inte ha några funderingar åt det hållet, vilket jag är glad för. Jag är avslappnad och säger vad jag vill, utan att behöva oroa mig för att mina ord förvrids till något de inte är…
Jag är oxå glad och tacksam över att jag gjort mig av med en del ”vänner” som stal energi från mig. Nu har jag kvar de som verkligen betyder något för mig och som accepterar att jag är jag och som inte hela tiden bara kräver, kräver, kräver. Jag är avslappnad i deras närhet och känner att de älskar mig för den jag är, precis som jag älskar dom för den de är. Jag kan ha lite ångest ibland över att jag inte uttrycker min tacksamhet och kärlek oftare till mina vänner, men jag har helt klart blivit bättre på det. Nu när jag omger mig med vänner som inte bara kräver hela tiden så har jag oxå blivit mer social och känner mer och mer att jag hittat tillbaka till den Härskarinnan jag var innan. Som tycker om att omge mig med folk och som blir rastlös av att sitta hemma själv kväll efter kväll. Mycket av det kan jag nog tacka The New Lover för. För han ger mig positiv energi som jag använder mig av i mitt vardagliga liv.
Så även om jag sitter här och har vaknat alldeles för tidigt, är lite trött och kanske en aning bakfull, så är jag nöjd med min tillvaro. Ekonomiska bekymmer som jag har betyder så mycket mindre när man har goda vänner som finns runt en. Man kan ta de bakslagen som kommer på ett enklare sätt. Visst har man dagar då allt ter sig stort och omöjligt, men man kommer över det när man funderar på vad man har, inte på vad man inte har.
Jaha, detta blev visst ett långt inlägg som hyllar mina nära och kära… men det är dom fan värda! Jag måste ha varit en pain in the ass att leva nära de sista åren och jag kan inte få ett större bevis på att de älskar mig, än det att de stannat vid min sida. Det är som dom säger: I motgångar visar det sig vilka som är ens riktiga vänner!
Jag älskar er alla och jag är tacksam för att ha er i mitt liv. Jag hoppas att vi alla en dag sitter hemma i ett kök med våra rullatorer och gaggar skit och gnäller över våra ålderskrämpor. För er vill jag ha i mitt liv så länge jag lever. Ni vet vilka ni är…
Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och sen traska tillbaka ut i våren och njuta.