Min vän

Saknaden är stor, livet är tomt utan att kunna ringa dig och snacka om dagens händelser, livet är inte rättvist! Varför du? Gud! Kunde du inte nån skitstövel istället?

Vi viste ju att ditt hjärta var svagt, men din livsglädje gjorde alla glada, inget hindrade dig när du sprang loppen, jag var stolt att du var min vän, ingen kunde ha en bättre vän än du. Livets hårda skola fick du som många andra med dåligt hjärtagenomgå, men inget stoppade din livsglädje. Och dina onda leder värker inte längre.

Du fattas mig, varje lopp kommer jag titta upp och fråga: Vad tycks? springer jag bra? och du svarar: Nej! Du kan fortare, slöfock! det var du i ett nötskal, min vän.

Previous Post
Next Post
Nu bloggar hon