Mitt i livet försvann vår invanda väg
Allt vi tog för givet försvann
Livet blev sig inte likt
Kommer det nånsin bli sig likt?

Hinner vi sörja de som inte fick vara med?
Vi försöker finna en väg som aldrig funnits
för att ta oss fram i tiden
Tiden som står och stampar

Vi tog vår flykt till fantasin
Stängde dörren ordentligt och låste rummet
Kommer vi att öppna dörren igen?
Medkänslan vi visar var var den igår?

Mitt i livet försvann vardagen vi kände
Dagen som vi kände den
Kommer vardagen åter för oss?
Kommer livet vi kände åter?
Saknaden är stor men få vill erkänna det

Mitt i livet kom dagen ingen ville ha
Mitt liv är trist och tråkigt
I min karantän jag fördriver tiden
med en fantasi om en bättre framtid