På den tiden då Gunnel och Roland Nilsson hade fjällgården. Så hade Gunnel ett grönsakslandet nedanför husen till vänster om huvudbyggnaden där hon odlande grönsaker och det var även svartvinbärsbuskar.

Och Torbjörn och jag gick ofta förbi på våra lek turer runt byn. Där stod dom, morötter så lockande och goda, än idag känner jag smaken när jag tänker på dom. Det var ett stort nät över odlingarna för eventuella flygande tjuvar, men dom glömde bort krypande tjuvar……

Torbjörn och jag var två rackarbarn. Vi kröp under nätet stal en eller två morötter, åt på plats och efteråt lade vi sakta tillbaka blasten så den stod upp som om det var en morot kvar. Lade tillbaka jorden runt blasten och kröp utanför och sopande ordentligt efter oss så det inte syntes att vi hade varit där.

Nästa sommar hade hon flyttat Morots landet till en plats ovanför köken, kunde det bero på oss?……. Nu är väl stölderna preskriberat?