Kan inte låta bli att tänka på mamma och gråta lite, sen kommer tanken givetvis på dom som inte får uppleva denna dag, mamma och farmor med flera. Jag saknar er så!
Jag är på sjukan, det tristaste stället i Östersund! Man funderar bara på hur i hela världen man ska komma ut och göra slut på ens eländiga liv. Och inte nog med det min mobiltelefon har hakat upp sig! Nu är jag less på Johnny Cash, “wanted man!” ………

En av mina medpatienter är verkligen tjatig, en skruv lös? tjatar jämt på att jag ska ut, jag försöker förklara, men som att prata med en full Ryss. Jag vill ju inte snacka om varför heller. Jag var lite nere idag, kände som om jag vill ta ett skutt ut genom fönstret men det hjälper nog inte.