Jag har blivit bättre på att ta vara på nuet sedan jag flyttade till Karlshamn. Att njuta av dagen och vara tacksam över att jag lever och har det OK. Igår var jag till stan, eftersom jag var tidig tog jag en promenad, underbara stad, alltid något nytt att upptäcka, även om det inte är lika fart som förra sommaren. Men glass kan man ju i alla fall äta…..

Staden har ett givet hjärta för mig, livet är enkelt här. Att kunna ta en promenad längs gatorna och sedan hämta nyckeln till hennes lägenhet som ligger mitt i smeten. Kanske blir det kaffe där sedan? Med min lilla flicka.

Vi börjar så smått gå till det vanliga och motar coronan med avstånd så gott det går, men när jag på kaffet fick jag säga till en man stod nära mig, flåsade mig i nacken och det hatar jag som alltid, måste man vara i ryggen? Jag blir surkärring då:( Jag hatar det sedan tidigare, inte bara för det är pandemi! Jag kan inte med det, jag vill slå in min kod i lugn och ro, jag brukar slå fel när det är för närgånget. Kanske bra? Men stå en bit ifrån mig i kaffet tack på förhand! Jag tror jag ska börja med aikido så jag slänga alla som står och flåsar mig i nacken i golvet…….