Reflektion över tid Alla tycks idag ha alldeles av tid idag. Det är jäkt,springa till det, springa till det andra, hämta ungar, skynda på! Barnen ska på det och det. Som om tiden inte räcker till, som om vi har bråttom till graven. Skulle inte förvåna mig! Om vi sedan fortsätter stressa på andra sidan, springa till Sante per, säga HEJ! och springa vidare i allt snabbare tempo. Kommer nästa generation har tid? Att bli gamla? Tid är det enda vi tycks inte bry sig om. Tid bör vi vara rädd om, tid är vad vi gör den till! Vad ska man tid till? Om man inte kan sätta sig ner och njuta av den?

Träningen Att jag tagit ett steg till, det känns ända in i benmärgen. Ju mer jag orkar, ju gladare och piggare är jag! Att träna för att må bra, det har blivit en livsstil. Att ha ett hälsosamt liv. Det är livet:) Att orka mer, att orka leva? Vad mer kan man begära? Tänk om psykiatrin kunde tänka, på gym och styrketräning. Istället för att ligga, formligen ligga på rygg i mitt fall, 1 år. Hur mycket tid kunde sparas? När man är aggressiv, slå av sig på en boxnings påse, Springa på, eller för gå av sig några kilon? Man mår bättre av motion, det vet de flesta, utom svensk psykvård som består, stoppa full med piller och Hör och Häpna! fortfarande Elshocker. Andra länder har övergett det för länge sedan. Anställ en PT som dessutom har kunskap om spyket, sätt folk i gym, alla kanske inte göra så många rörelser, men man måste börja lite och lite.

Telefonen ringer sällan Att ha telefon, egentligen är det onödigt hos mig, få är dom som ringer till mig för att snacka lite, skvallra lite….. Mobiltelefon är ännu värre, dom enda som ringer är, min kontakt person eller när dom kommer från bostadsstödet. Så vad har jag luren till? Kunde nog vara utan likaväl, men den är bra ifall man blir stående nånstans där man inte borde vara! Dom få släktingar jag har i livet ringer aldrig heller. Och jag har ledsnat på ringa och kallprata för ingenting! En har jag gett upp, vill tydligen inte ha kontakt alls, så får det bli så!!! Så när 2017 har gått och ingen av Lilla släkten ringt, då vet man, alldeles säkert Att dom inte vill ha kontakt, kommer nog att göra ont i hjärtat, men man får acceptera fakta. Och glädjas åt ens vänner på “onsdagsgruppen”, härligt kul att bara få vara.