Jag heter Kristina Ponting, bor i Karlshamn och jag bloggar sedan 2002, mer eller mindre. Jag älskar att springa och träna på mitt gym, träna har blivit en livsstil. Jag gillar även att åka MC och njuta av Sverige i min husvagn.

Kristina Ponting på tävling

Jag är 60 år (2021) och älskar att skriva, det är min ventil till världen. Bloggandet är min väg ut i samhället. Jag har en son, en tjej som bodde hos mig ett tag, jag betraktar henne som en dotter, barnbarn som kronan på verket. Jag är dock lite av ensamvarg, har alltid varit det. Jag tror det beror på min ASD, autism spectrum perspektiv som jag har, jag är även Bipolär, jag fick min diagnos när jag 16 år på Östersunds mental sjukhus som det då hette. Sociala kontakter är svårt för mig. Jag har dock en liten vänskapskrets som jag är rädd om. Dom är guld värda.

Jag har en bror och brorsbarn och många släktingar i Finland, men jag är dålig att hålla kontakten med dom, dom är mammas sida.

Jag är född i Södertälje, men uppväxt i Ottsjö, har även bott i Stockholm och en tid i London i min ungdom. Jag flyttade hem från Stockholm för jag mådde dåligt och försökt några självmord. Jag började med islandshästar och mådde bra. Men när mamma, min pojkvän hängde sig i Härnösand och min häst fick cancer så brakade allt, kravlade mig upp, då dog mina bästa vänner, då föll jag ner igen och försökte flera självmord och hamnade på sluten avdelning i ett år.

En dag ringde jag min bror, jag flyttar sade jag! Han svarade: Det har jag väntat på, han stödde mitt beslut och nu har jag bott i 4 år i Karlshamn och jag stormtrivs och bloggar bättre än på flera år…. Vad trivsel kan göra, jag har återknutit vänskapen med en barndoms kamrat, vilken lycka, sedan flyttade en annan ner och nu är vi ett gäng här.

Under sommaren 2021 har jag gått en skrivarkurs, det var roligt och mitt skrivande utvecklades, jag kommer att gå fler då det är roligt och roligt att träffa likasinnade som gillar att skriva.

Bloggen är död – Länge leve bloggen:)