Omkring havets dova muller,
dansar vågorna i takt med din sång.
Det är brytningstid mellan vår och sommar.

Glad förväntan ligger i luften,
det är glest mellan fjällbjörkarna.
Det står en man på toppen av fjället,
Lite krum i ryggen efter långt liv bland
renarna och han spanar ut.
Konstaterar torrt det blir sommar i år igen.

Omkring honom dansar flugorna,
försöker reta honom. Hans Lasso
ligger tryggt över skuldran.
Omkring hans fåarade ansikte lyser visdom
som bara Naturen kan ge.

På livets höst finns inget som kan ta
hans lugn. Inget är givet omkring hans
stolta kropp, lite krum,
Lite ont i leder, lite ont gör inget
tänker mannen när jag kan se ut och njuta.
Omkring fjällets famn vilar år av trygghet.

Han skrocker nöjt och ser renarna med vajjor beta
lugnt i dalen i skydd av fjällets famn.
Han ler sakta med munnen,
“Det här byter jag aldrig bort mot stadens smuts”
Omkring fjällets skugga hans hem.
Vidderna ser inbjudande ut,
Omkring alltets ting, så är livet i fas med naturen
för vid hans sida står hans barnbarn.

Han drar en jojk till hymn för glädjen, en
liten hand tar hans, tillsammans sjunger dom ostämigt,
Med med med moder natur som osynlig åskådare.
Omkring den gamle och den lille finns ett band som förenar dem,
kärleken till naturen.
Den gamle ler och njuter, tänker, cirkeln är sluten.

Långt borta vid renarna står en man, kelar med en vajja,
känner luften i hans strupe,
Han är rak i ryggen, stolt, hans snöskoter
står brevid väntar tålmodigt på honom.
Omkring honom vrider vinden, viskar i hans öra.
Han tittar upp mot toppen ser sin far och hans barn,
Ler och sätter sig på skotern och åker upp
mot dem och tänker lyckligt, jag är lycklig!