Otroligt! Borta i 45 år och nu står hon här som ingenting har hänt och hon ser inte ut att ha åldrats en dag.
Men vart har du varit? Frågade mannen. Jag har ju dödförklarat dig för länge sedan, sade han. Och hon svarade: Gjort är gjort! men jag lever och inte är jag död!
Men vi trodde nån mördat dig! sade mannen och en man sitter i fängelse! Han har suttit i 45 år för ett mord han inte begått sade han upprört. Det är lagomt åt honom sade kvinnan morskt! Men varför svarade mannen? Han behövde tid att fundera över sina misstag svarade hon. Vad har gjort dig? Frågade mannen. Han slog mig och hade kontroll över allt i mitt liv, svarade kvinnan.

Så jag var förtvivlad och tog en promenad sade kvinnan och där på en glänta stod en farkost som landat, jag gick nästan i famnen på dom sade kvinnan. Dom till min förvåning pratade dom svenska sade hon. Dom frågade: Varför är du ledsen vännen? Och det flödade ur mig, allt och visade alla mina blåmärken och dom tittade med värme på mig. Du sade dom: Vi kan hjälpa dig! Jag svarade: Jag gör vad som helst för att försvinna! Sade hon.

Hon klev in i rymdskeppet och for till en annan galax och där ska du veta, dom såg ut som oss, sade hon. Den enda skillnaden var, man åldrades inte! Så förblev den jag var och blev aldrig äldre. Jag trivdes och jag åker tillbaka med nästa flyg sade hon. Så jag blir kvar här i 1 år. Tänkte kolla om ni levde sade hon. Men att han satt i fängelse det viste jag inte sade hon. Men vi kan gå till Polisen nu, men dom lär inte tro mig sade hon. Vi får säga något annat sade mannen.

På polis stationen verkade dom förvånande att den mördade dök upp, och domaren var förvånad och frågade: Vart har du varit? I Sydamerika svarade kvinnan. Ok, men vilken röra du har gjort svarade domaren. Inte mitt fel svarade kvinnan. Ni har dömt någon, inte jag! Men vem begravde vi svarade mannen med en frågande blick. Hans älskade dotter svarade kvinnan, han dödade henne av misstag när han inte fick tag på mig svarade kvinnan. Kan vi besöka honom frågade kvinnan. Det ska nog gå bra svarade domaren, han sitter på Hall.

På Hall gick dom in genom alla grindar, på ett kalt rum sitter Sture gammal och nedbruten, han tittade upp och stirrade på demonen som klev in. Han nästan svimmade, när han hämtat sig från chocken och återfått talförmågan. Frågade han: DU! men du ser likadan ut som för 45 år sedan sade han förvånat. Jepp! svarade hon och tittade
på mannen. Hon sade: Du ser sade hon lågmält, man åldras inte när livet är gott sade hon. Hur har du haft det? frågade hon försmädligt. Som du ser svarade han. Det skulle ha varit bättre om min dotter hälsat på mig sade han, hon svarade: Du mördade henne! Svarade hon, Han stirrade på henne. MEN Sade han! Det har jag inte gjort sade han. Hon visade bilder på den uppgrävda graven och han föll i tårar när han förstod. Hon fortsatte: Det var mörkt när du skulle slå mig och tog fel där i mörkret, den du mördade var din egen dotter sade hon. Han grät och grät.

Hon reste sig och gick och kom aldrig tillbaka.