Ottfjället

Så skulle jag få se det än en gång
det fjäll som jag älskar så högt
du Ottfjället blev för mig minnenas fjäll
här sjöng jag min gladaste sång.

Möt ljuset i tidiga morgon timmen
står fjället och ler likt en gammal vän
det lyser och sprakar av hundra färger
som solen givit till snön igen.

Vid Ottfjällets fot minns jag vännernas skratt
här var vi så många än gång.
Och nu är vi spridda runt vårt land
men minnet blev kvar i min dikt.

1978 TP
Ottsjö,en by utöver det vanliga. En by att födas i, leva i, dö i. En by med livet i medelpunkten,
en by där alla syns, alla bryr sig om varandra, kanske ibland för mycket….
Där barn växer upp generation efter generation.

Previous Post
Next Post
Nu bloggar hon