I Ottsjö fanns en lift bredvid affären, som gick från vägen upp till Högåsens hotell. En tur upp kostade 50 öre, HUVA! vad dyrt!
Så där stod man och väntade tålmodigt tills en turist åkte ensam så man fick åka upp. Liften skulle vi nog idag kalla barnbacke, de sista metrarna fick man ibland staka om man inte hade fart…. Och var man dålig att bromsa så åkte man ut på vägen…. Och det var inte bra för ens dyra skidor.

En lift där tålamod var viktigt, den tog två åt gången och när två åkte upp fick nästa par vänta på bygeln skulle komma ner innan man åkte upp.
Dåtiden trampmaskin var att ALLA gick på snedden upp till Högåsen och andra sidan hade man sparat in en pollett. En pollett kostade 50 öre vilket
vi tyckte var svindyrt. Så alla sätt att åka gratis var alla ungdomars gemensamma akilleshäl, ett var att fästa tuggummi på polletten så den inte åkte ner, varpå Daniel Edh som skötte liften var förbannad, men vem skulle han ställa i skamvrån?
Ett annat var att binda fast start snöret på lagomt avstånd så att inte polletten åkte ner, men man kunde åka upp.

Idag skulle vi nog kalla det barnbacke. Men när skåningarna kom tyckte dom det var brant. En fördel med liften var att man kunde snedda hem till Farmor och få pannkaka och värma fötterna emellan varven man stod där i väntan på att nån skulle åka ensam.

Varje år var en slalom tävling som alla kunde tävla i, fast man åkte ur så fick man ett vackert diplom som Lena Naleppa hade gjort för hand och
man var stolt fast man missade i stort sätt alla stolpar………
Kalle och Hilding tog aldrig bort hässjorna längst ner, så man fick svänga runt dom……Inte så bra att köra på dom.

Populärt var små plastskidor som man fäste med remmar, att man nästan slog ihjäl sig när man ramlade var inget man oroade sig för…..Micke, Torbjörn och jag hade sådana, kostade 78 kronor, huva! Så dyrt! på affären. Det fanns även skidor, min far köpte ett par som hette cortina som jag formligen åkte sönder och samman komplett med kabelbindning och en liten sak mitt på man kunde sätta kabeln i så hade man slalomskidor, det praktiska var nog när man åkte hem man släppte upp
dom sen åkte man hem, även om vägen var grusig…..