Jag sitter ovan där, känner mig som en pilgrims falk sittande och spannar ner på dom som går förbi. I mitt fall på ett kafé i Centrum av Karlshamn och smuttar på kaffet och njuter en stund av stillheten i bruset av några arbetare som lägger nytt golv i hallen utanför.  Jag tittar ner på dom som går förbi utanför och älven som stillsamt strävar mot havet.

En trasig man med cykel tömmar noga varje sopkärl, klädd i trasiga och smutsiga kläder, cykeln är fylld av plastpåsar med saker han hittat längs vägen. Undrar om han är hemlös? Fryser är vardag för honom som vägrar vara en del av vårt samhälle.

Från hörnet skyndar en man förbi, bråttom till jobbet, jäkta, jäkta. En kvinna iklädd träningskläder med hunden i höger hand joggar i sakta mak förbi med hörlurar som stänger ute bruset från världen. En kvinna snabbt ilar förbi med shoppingpåsar, fyllda med fynd?

In kommer ett äldre par med sin bricka, älskling var ska vi sitta? blicken flackar runt och dom går så långt bort från mig som möjligt. En muslimsk? Man kommer in och köper en kopp, sätter sig i fåtöljen och ser ut att njuta av varje droppe som träffar gommen. Strax dyker en man till med en rykande kopp i handen slår sig ner och livligt pratande börjar.

En dam sitter försjunken i tankar, vad tänker hon på? Kanske vad hon ska göra härnäst. Jag tittar på klockan och jag konstaterar att tiden närmar sig för mitt pass på gymmet, vad väntar mig? Spännande. Som en pilgrims falk lyfter jag mig upp mot himlen och går iväg.