En sommar som jag var hos farmor Anna i Bottenvallen fäbod, så var Lena där, kan det ha varit när jag var nånstans runt 6 år? inte säker, men jag hade inte börjat i skolan ännu det minns jag.. Lena på affären som är några år äldre än jag var där med och alla? pojkar från byn var där och sparkade fotboll på ängen mellan vallarna. Jag minns Ove och Jan-Erik och Krister. I alla några som jag kommer ihåg, fler var nog där.

Bakom huset där Ester bodde är och var en stor sten, på den tiden tyckte jag den jättehög och läskig. Där var Pelle, Helena och Lena.
Där var det full sjögång. Jag ville vara med, och Lena satte mig i arbete, jag skulle måla skeppet, dock var det bara vatten. Men jag var nöjd med min lott, sedan jag målat färdigt fick jag vara utskick efter isberg. Så vi inte blev sänkta i havet.

Stilla gungar båten på de sju haven. Utkiken står på sin post och Pelle styr skeppet säkert. Vi går in i hamn för fler passagerare till vår båt, men Jo i jons ville inte åka med. Men båten fortsatte färden på de sju haven i sakta mak. Se upp! Skrek jag! Isberg till höger och Pelle
styrde sakta förbi hindret snart är vi Amerikat och New York! För att lämna av passagerarna. Men när vi skulle lägga ut igen kom det rop: SAFT!
och alla sjömän lämnade båten med snabba steg, saft kan inga sjömän motstå. Lite senare kom Pappa och hämtade en mycket ovillig liten dam.
Det var dags att gå och lägga sig, men vem ville det när man hade så roligt? Och vi gick sakta genom fotbollsplanen till vårt hus och där efter en
stund somnade jag med trötta ögon som sig bör med en liten sjöman på de sju haven.