Fortfarande neråt, men efter nattens botten dyk är jag på väg uppåt. Jag måste nå botten innan det vänder! Känns bättre och jag känner hopp igen efter mitt ned i tunnan mörkret. Det vänder! Jag känner mig gladare och känner att jag är på väg tillbaka till “good old Kristina”.

Mitt besök hos hårfrissan och min biltur igår var jag behövde. Jag tog en sväng bara dit jag ville och på väg hem åt jag MCDonalds, nåja inte bästa magen för fettot, men ibland behöver man tröstäta lite.

Jag är på väg på rätt väg! Och inga besök på sjukan, jag är klart starkare:)