På vinglig cykel

När jag var i åldern dags att få en cykel så for vi mor och far och jag till Undersåker och cykelhandlaren.
En grå begagnad Crescent inhandlades. På den tiden köpte man cykel att växa i. Så man fick stå och cykla.
David i Hegre var ivrig hjälp, det vill säga :springa bakom och hålla i cykeln. Föräldrar fick/hade kondis förr?
Jag kommer ihåg att Mikael hade en cykel med dåtiden höga styre och man cyklade fram och åter i byn tills man inte orkade mer.

En gång i början av min “cykelkarriär” Så kom jag trampandes och vid affären höll byns grabbar med att göra maj brasa, på den tiden låg den i sluttningen ovanför Hotellet. Jag stod på min cykel och tittade stint på vad dom gjorde och jag tappade kontrollen över mitt åbäke till cykel, jag for rakt ut i diket, jag upplevde diket väldigt djupt, man när jag kollar nu som vuxen är det ett liten dike. Jag låg där och grät, ovanför mig tonande upp två huvuden, Ove och Krister tittade på mig, Hur gick det?
Snyft! Ska aldrig åka cykel något mer! Ja hur det gick med det förstår ni nog. Dom reste upp mig, min stolthet hade fått en rejäl knäck, ledde mig hem till far och han plåstrade om mig och iväg det bar……

Barn tål mycket innan dom går sönder!