Det var på den tiden ingen bodde nedanför posten, lite längre bort där var en liten plätt gräs.
En kväll en sommar kom några turister och satte upp sina stora tält, Torbjörn, Micke och jag var nyfikna.
Inget undgick våra nyfikna ögon.

Där nere på ängen hade det slagits upp två i våra ögon stora tält och ett gäng ungdomar satt utanför, nu
kommer jag inte ihåg hur många dom var. En av dom hade en gitarr, vi närmade oss dom och hörde: Bridge over trouble water, Ja, den har man hört på radion tänkte vi samständigt. Vi gick försiktigt fram och dom sade: Sitt gärna ner. Vi satte oss och lyssnade en stund, men det började klia i Torbjörn och vi klev upp och sade: Tack! Dom nickade och fortsatte sjunga, vi gick vidare för kvällen äventyr i nåns lada för att hoppa i hö och det fick man inte, därför var det roligt.

På morgonen dan efter gick vi nyfiket tillbaka, Det var tomt! men skräp låg där en porrtidning, urdrucken läsk och lite längre mot skogen stod en hel back pilsner och alla var kvar! Vi tittade med stora ögon och tog upp en och kollade, “jepp” dom är hela” Torbjörn sade: Dom glömde dom! Här ska göras pengar!
Vi samlade ihop läsken som låg utspridd och och tog ett rejält tag om backen, smög upp till vedbon och gömde backen noga. Först gick vi till affären och pantade läsken, passade på när Lena var på affären, det gick till så här, man ställde sig vid fönstret och tittade och tittade tills hon dök upp, då gick vi in och sade: Vi vill panta dom här med våra oskylda ögon, javisst sade hon, vart har ni fått tag i dom? Det är efter dom som tältade bort
i byn, efter några Fox kola senare vandrade vi hem med glada miner och njöt. En hallon pinne var blev det också för 35 öre styck, gott i gott:)

Senare nästa dag tog pilsnerbacken och gick till Valde och frågade: Vill du köpa? Det är efter dom som tältade! han var alltid törstig, så han tog fram plånboken och gav oss det begärda priset, 13 kronor och senare gick en man till affären rejält rund om fötterna, ingen förstod varför han var gly mitt i veckan. Senare gick vi och som vanligt tittade efter Lena och sen blev det köpa, fox kola, japp och hallon pinnar till oss alla och sen blev det lite över som fördelade rättvist till oss företagare. Lena tittade lite undrande på oss,
hon förstod nog, men vänlig som hon är, sade hon inget till oss eller till nån annan.