Året var 1979, platsen London, jag var 15-16 år och tillsammans med några kompisar var vi i London för att “göra stan” och kolla på musik. Punken blommade för fullt och vi hann med en hel del oförglömliga konserter. Ett av de ögonblick jag aldrig kommer att glömma var Sham69 på deras avskedskonsert i London. Sham69 hade stora problem med bråk på sina konserter i England.

Gruppen drog en väldigt blandad publik – punkare, skinheads, vänsteraktiv arbetarklass och högerliberala. Bråk var vardagsmat på deras konserter och 1979 fick de nog och tänkte kasta in handduken. Deras Last Stand i London blev inget undantag. Jag och mina kompisar hade blivit varnade, på snudd av idiotförklarade av Londonpunkarna att gå dit. Men det gjorde vi, gick dit alltså. Lokalen invaderades av 200 skinheads och stora slagsmål mellan punkare och skinheads bröt ut.

Flaskor kastades på scenen och sångaren Jimmy Pursey stod på knä på scengolvet och bönade och bad publiken att behärska sig. I samma ögonblick som skinheadsen invaderade scenen och järnridån släpptes ner flydde vi genom nödutgången och mötte ett femtiotal poliser med hjälm, sköldar och höjda batonger som rusade in. Och vi ut…. Mamma fick aldrig höra det här förrän långt senare i livet. Av rädsla för att det var slutrest.