I vårt hem fanns det ingen som skrek eller var arg, eller högljudda gräl, på sin höjd sa mor: Benrangel till far när hon var sur.
Det fanns inte på kartan. Om man gjorde nått dumt fick man ett samtal med oftast med farfar, man talade om vad man gjort, han lyssnade och och sade sedan varför det var fel av mig att göra si eller så och förhoppningsvis fastnade det.
Livet lär en hela livet, normer som ibland man inte vet är bra eller dåliga.

Men man får försöka lära sig dom osynliga reglerna i samhället sa farfar. Sen är det inte nån säger man är dum om man har lärt sig av misstaget. Det var farfars lärdom som burit mig genom hela livet hittills.