Zappade runt lite igår och kom in på filmen Självmordsturisten, kusligt! En repris, men kuslig!.
Man fick följa två men som bestämt sig, nu för det vara nog. Ömsint film men samtidigt hemsk. Ska vi om vi har det svårt sjuka sjuka få bestämma över liv och död? Är vi klar i huvudet till det när det gör ont?

D en schweiziska organisationen Dignitas death clinic den enda organisation i världen som hjälper vem som helst från vart som helst med assisterad självmord.

Fånigt tänkte jag, det ju bara att gå in på närmsta apotek och förse sig, sen gör man ut på nätet och hittar ett recept, sen är goodbye! Jag vet hur lätt det det är gå och skaffa det man behöver, sen att göra det är en annan sak, nånstans i varje människa finns ett litet, Jag vill leva trots allt! Jag tror vi alla vill leva innerst inne.

Den där filmen bör nog inte visas för vem som helst, mår man dåligt så är nog inte den särskilt uppmuntrande för en.
Att man gör det själv är en sak, men att någon ger ett glas åt en med cocktail för döden det är för mycket! Och väldigt fel.

Att många begår självmord är en sak, men att en organisation, flera tjänar grova pengar på folks dödslängtan, det kostade 4500 dollar för att få åka hem i en etta med torvtak. Inte billigt alls! lurendrejeri, undrar vem om sitter i skön båt i Bahamas och håvar in pengarna?

Länge leve livet!