Ibland är det jobbigt att vara bipolär! Man orkar inte vara ikapp med dagen, man vill mest somna om och vakna upp om en vecka. Man får hälla i sig kaffe och bli tjurig på att inte gå och somna om. Man får tvinga sig att vara uppe och vaken, gå ut med vovven,  Och jag är en tjurskalle, jag vägrar att ge efter och känna mig deppad, jag vill inte skriker hela jag.

Jag tar till det jag har, vara ute, träna och köra en sväng med bilen om det kniper, med bilen kan man åka och se något nytt som får en att tänka positivt och framåt, att fylla hjärnan med något roligt och spännande som ger mersmak, då orkar man ge hjärnspökena en omgång dom inte klarar av att kämpa emot.

Att gå på gym funkar också, att få ta ut sig och låta livet vara just nu och här och nu, det är roligt och man mår bra. Svårmodet får inte slå i klorna i mig nånsin! Jag lever:)