Som ni kanske vet är svensk islandshästavel framgångsrik och under stark utveckling.
Avel kräver stort intresse och engagemang, att ha tid över till det lilla fölet
dom närmsta fem åren… Men det är stor glädje att se en häst växa upp, och sen rida in hästen och utveckla honom eller hon!

Då islandshästen utvecklas sent bör man inte rida in den för än den 4½ – 5 år
och de är inte fullt utvecklade för än vid 8 års ålder.
Den lever länge och det är inte ovanligt med hästar som är 25 – 30 år.

Alla färger är tillåtna, dock är fuxar och bruna hästar vanligast. man brukar säga att: En bra häst har ingen färg, men ändå strävar några uppfödare efter vissa färger
på sina hästar, visst kan man kombinera god avel med vackra färger.

Den bör ha rak ställda ben, stora, djupa, släta hovar (ej sprickor).
Brett mellan frambenen (stor lungkapacitet), musklad häst (hjärtformad bakdel),
högt ansatt hals, glänsande hårrem och pigga ögon. Korset bör inte vara högre än manken på valacker.

På ston är detta acceptabelt. Den ska inte ha det för smalt mellan ganascherna, då hästen får det svårare att andas när den går på tygeln. Stora, vida näsborrar underlättar andningen. Mungiporna ska vara lika långa på båda sidorna.

På en medelstor häst bör huvudet vara ca 60-65 cm från nacke till mule och ska vara proportionerligt i förhållande till kroppen. Huvudet ska ha en rak nos linje, bred och flat panna, tunna spetsformade och uppåtriktade öron, skarpa ögonbrynsbågar, stora näsborrar, stora uttrycksfulla och helst mörka ögon.

Halsen ska vara minst 60 cm från manken till nacken vid medelrest hållning,
det är även önskvärt att nacken är något välvd.
Bogarna ska vara långa och inte allt för stupande, en hög och markant manke.
Korset ska vara muskulöst, långt samt brett.
Svansen får inte vara för högt ansatt eller så att hästen kniper in den mellan bakbenen.
Önskvärt är att underarmen är lika lång som skenbenet, kotan och hoven tillsammans.
Lederna får gärna vara breda, medellånga kotor ger både elasticitet och styrka och kotlinjen skall vara obruten fram till hoven. Raka ben axlar både fram och bak.

Tyvärr är många islandshästar något tåvid fram och är has trånga i bakbenen.
Detta är ingen större nackdel för vare sig prestation eller hållbarhet, om det inte är väldigt mycket. Storleken på hovarna skall vara proportionerliga till hästens storlek och
de skall ha en välutvecklad välvd sula och friskt vägghorn.

Mankhöjden ligger på ca 125 – 145 cm, men det finns även större exemplar den största
jag hört talas om var en bjässe på hela 160 cm. Medelvikten ligger på 300 – 400 kg.

Avelsmålet från SIF:
Avelsmålet för islandshästrasen är en modig, stark och hållbar ridhäst, med mycket gott lynne, som är samarbetsvillig och arbetsvillig,

är fyrgångare (skritt, trav, tölt, galopp) eller fem gångare (+ flygande pass), med takt rena, spänstiga och vägvinnande rörelser i alla gångarter, med naturlig balans och bra undertramp, som bär sig väl under ryttare. Den skall ha ändamålsenlig exteriör och stark utstrålning.

Den typiska robustheten, den rikliga behåringen med mycket skyddshår samt den stora färgvariationen, måste alltid bevaras.

Stamboksklasser:
Klass 3 omfattar ston, som uppnått 7,25 -7,49 poäng vid vid en totalbedömning
(exteriör 40 % rid egenskaper 60 %) t.o.m 1990.

Från 1991 finns endast stamboksklasserna 2 och 1.
Klass 2 omfattar hingstar som uppnått 7,50-7,99 fr o m 1998 7,75- 7,99 poäng
samt ston som uppnått 7,50 – 7,99 vid en totalbedömning.

Klass 1 omfattar hingstar och ston som uppnått 8,00 poäng och därutöver vid en totalbedömning.

Temperaments mässigt så finns det alla variationer, från den mest temperamentsfulla och begåvade ridhästen för den talangfulla tävlingsryttaren till den fromma och beskedliga familjehästen som även barn kan rida på. Men över lag så kan man nog säga att islandshästen är en ovanligt lugn och trygg häst som inte brusar upp för minsta småsak.

Många har upptäckt den otroliga glädje man kan ha utav av ridning på Islandshästar, både på grund av deras intressanta gångarter och på grund av deras allsidighet, styrka, uthållighet och deras förmåga att ta sig fram överallt. Många ryttare med onda ryggar har kunnat återuppta sin ridning på en töltsäker islandshäst.

**
Islandshästens historia:
Islandshästen är visserligen inte högre än en ponny, men räknas faktiskt som en häst. Mankhöjden är ca 125 – 145 cm, det är en seg och uthållig hästras som avlats fram på Island under

900-talet och har sitt ursprung från de hästraser som på den tiden fanns i Europa och Asien. Flerparten av dessa raser behärskade även gångarterna tölt och passgång.
Vilket är något som avlats bort på de flesta moderna hästraser. När Vikingarna från Norge och Shetlandsöarna kom för att bosätta sig på Island så hade de med sig sina bästa hästar in i landet och många av dem släpptes ut på lösdrift uppe bland bergen. Hästarna kom så att beblanda sig och en ny ras skapades – Islandshästen!

På Island finns en av världens sista levande hästkulturer.
I den gamla asatron var hästen helig och stod i förbund med gudarna. Speciellt utvalda hästar offrades under omfattande ceremonier till de gamla gudarna. Hästens betydelse som fruktbarhetssymbol och som symbol för tankens
flykt och frihet återfinns även i de äldsta av våra kända kulturer på jorden.
Islandshästen omnämns ofta i de isländska sagorna där den spelar en viktig roll i vikingarnas strids tåg. En god häst värderades högt och den fallna ryttaren kunde rentav begravas bredvid sin häst i en hjältegrav. Islänningarna var även helt beroende av sina hästar som transportmedel. För att ta sig fram i det
karga väglösa landskapet krävdes en häst som var säker på foten och det är islandshästen.

Ända in på 1900-talet transporterades varor och post med hjälp
av klövjehästar som tog sig fram över fjäll och glaciärer, genom lavafält,
djupa dalar och simmade över älvar och klättrade genom steniga bergspass.
Vägnätet blev inte ordentligt utbyggt förrän efter andra världskriget.

Idag är hästbeståndet på Island större än någonsin med närmare 100.000 i detta
lilla land som endast har ca 250.000 invånare.
På Island finns flera stora hästorganisationer för såväl fritidsryttare som
professionella tränare och uppfödare. Runt om i landet arrangeras årligen premieringar och tävlingar.
Den mest kända tävlingen är den som hålls vars fjärde år och kallas Landsmot
Varje år exporteras ca 4.000 hästar, varav ca 500 till Sverige och tusentals
islänningar lever på att arbeta med hästar. Förutom att hästarna exporteras till andra länder, så lever man även på köttet av hästarna.

På många bondgårdar finns flockar med mellan 200 och 300 hästar.
De går ute året om och utfodras särskilt under vintern.
När hästarna rids in och tränas hålls de på stall.
Hästarna är registrerade i stamböcker, numera på data.
Det finns sidor på Internet där man kan söka stamtavlan på sin Islandshäst.
Ett exempel är databasen Hestur som numera är gratis att gå med i.
Redan de gamla vikingarna uppskattade goda ridhästar och det finns dokument bevarade
som visar att man lade stor vikt vid avelsarbetet redan under 1000-talet.

I Europa inleddes intresset för Islandshästen redan på 60-talet.
De första Islandshästarna kom till Sverige redan under slutet på 1800-talet, men
det var inte för än på 1960-talet som den började importeras i större skalor.
Då var det ingen som riktigt visste hur gångarterna skulle ridas & de flesta hästarna var mer vilda än tama.

I Sverige bildades Svenska Islandshästföreningen 1975 och har idag ca 6 000 medlemmar. Det finns uppskattningsvis 12 300 islandshästar i Sverige idag och de ökar ständigt i antal.

Det finns en stor efterfrågan på små, robusta
ridhästar för vuxna med bra lynne och mycket motor och de extra gångarterna fascinerar både rutinerade och nya ryttare världen över.
Inom rasen finns dock alla typer av individer. En del islandshästar är mycket heta och villiga,
en del är spända och andra mycket egensinniga. Detta kräver en van ryttare och en skicklig tränare. Men många islandshästar är lätta att rida även för ovana människor, som söker sig till de många
turridningsföretag som vuxit upp både på Island och i Sverige och övriga världen.

**
Islandshästen unika gångarter:
Skritt rids i två olika tempon.
“Fri skritt” innebär att hästen går med helt långa tyglar.
Halsen och huvudet är lägre än manken och hästen går med energiska steg.
Fri skritt brukar användas som uppvärmning innan ett träningspass och när
man varvar ned hästen efteråt. Sedan har vi “mellan skritt” där hästen går
med vägvinnande steg på tygeln. Hästen ska ha gott övertramp, ju längre,
desto bättre.

Tölt: är en fyrtaktig gångart utan sväv, och steg i denna ordning;vänster
bakben,vänster framben,höger framben,höger bakben,höger framben.
förflyttningen är parallell. Det är bekvämt att rida i tölt, det känns igen på ljudet, en jämn fyrtakts rytm, syns på långt håll,hästen bär huvudet högt och värdigt, svansen böljar stolt! det känns som om man åker häst, ryttaren sitter så gott som orörlig i sadeln.
Tölten kallas även “Gudarnas gåva” för att den är så bekväm.

Pass, Flygande pass är en femte gångart som en del islandshästar har.
Inom islandshästridning säger man “kronan på verket”
om passen. Går i fyrtakt med jämna mellanrum och steg i denna ordning;
både fram-och bakben på ena sidan samtidigt.Pass är fartens tjusning!

Trav: är en språngartad diagonal rörelse,den är tvåtaktig,något obekväm.
Mellan de diagonala trampen ligger ett visst svävmoment. Beroende på svävmomentets
längd och hästens elasticitet blir travet mer eller mindre vägvinnande.

Galopp: som är en tretaktig, är en oliksidig språngartad rörelse. Med ett visst svävmoment.

Skritt
Fyrtaktig gångart utan sväv.

Trav
Diagonal, tvåtaktig gångart med sväv.

Galopp
Tretaktig gångart med sväv.

Tölt
Fyrtaktig gångart utan sväv.

Pass
Tvåtaktig gångart med sväv.
**

Islandshästens Utrustning:
När man köpt häst så tittar man begärligt i alla hästkataloger,internet.
Men behöver man allt? Egentligen behöver man bara sadel, träns och hjälm!
En ridtur barbacka är kul och bra för balans och hästens välbefinnande.

Sadel: Köp ej dessa, billiga, allt i ett paket. Varken hästen eller du kommer att
tycka ridning är kul.Satsa bra kvalitet, sadeln ska passa häst och din rumpa.kännas skön, fråga dig själv när du provsitter, skulle jag kunna tänka mig rida en hel dag i denna? Kanske kan du rådfråga en riktig sadelmakare om råd, tillpassning.
En bra sadel kostar, men blir billig i längden! givetvis använder du vojlock.

Träns och bett: Träns måste vara bra kvalitet, undvik100:- träns. Tänk på
din säkerhet! Ett bra träns skall passa hästens huvud,varken för stort eller
för litet. Bett ska vara smal,passa munnen,inte för stort,för litet,
mät hästen med ett balsnöre, från mungiga till mungiga.ta med snöret
till affären, så får du rätt storlek. Vad för sorts, smaksak,själv är jag
förtjust i happy mouth…

Ett svett täcke att lägga på din vän efter turen. Har du nån gammal filt
till övers,börja med det! Eller om du har tillgång till överskotts handel, köp
en bra billig filt, tex; armens,landstinget.

Att sköta sin islandshäst på bästa sätt:
Att sköta sin islandshäst, är enkelt och utgår från sunt förnuft! Man behöver inte,en massa hästtillbehör, utan kärlek och omtanke om sin bästa vän, som ställer upp i vårt och torrt. Fråga dig själv, om jag vore en häst, hur skulle jag vilja ha det då??

Rent dricksvatten, en självklarhet,
Få vara ute i hage varje dag och få vara med andra hästkompisar(hästen är ett utpräglat flockdjur), motion,lek, ompysslat, få lite kärlek, på hästars vis,en mjuk puss mot mulen kanske?

Min hovar behöver regelbunden hovvård, av min duktiga hovslagare, som du givetvis månar om din häst med, en bra hovslagare är guld värd, behöver bra plats sko eller verka, kunna tvätta händerna och en kopp kaffe uppskattas och hästen är förberedd.
Kanske rider du oskodd som jag, då behöver den regelbunden verkning och att man tittar till hovarna varje dag, så att inte det blir för hård förslitning.

Min rasthage är ren och jag tar bort visitkorten varje dag, städar upp matplatsen i hagen då och då.
Jag trivs när min mage får minst tre mål mat om dagen, helst fler, idag finns det ju bra utfodrings automater som kan ge extra ransoner.

Kraftfoder efter arbete. Kraftfoder finns idag många bra att välja på, välj det som passar din häst temperament.
Jag gör rent krubban,vattenkoppan då och då.

Jag ser till stängsel med jämna mellanrum, grannarna blir snällare när inte din häst kommer på besök….
Jag sköter om mina hagar varje år, tar bort sly och jämnar ut skithögarna, då och då.

Glöm inte dig själv,
Ta och gå av hästen den sista milen och promenera! avslappnande,motion, trevligt.
Ät ordentligt, sköt din häst hälsa. Ta till vana att stretcha lite efter ridpasset.

Islandshästen sjukdomar:
Vi som äger en islandshäst instämmer nog med mig, att vi har en härdig,frisk,pigg och särdeles frisk häst! Islandshästen behåller sin utmärkta hälsa år efter år, många med halvblod är mäkta förvånad över hur lite problem det här med vår
lilla turbo häst. Men även vår häst har sjukdom ibland, mest känd är spatt och soleksem som kan bli ett gissel för en hårt prövad ägare.

Sommar eksem: Sommareksem är en allergi mot så kallade Svidknott
(Culicoides spp) och det finns ännu inget bot mot denna allergi.
Den visar sig under de månader som Svidknotten finns på betena.
Det har absolut inget att göra med sol eller proteinöverskott som man
förr trodde så man bör absolut inte svälta sina hästar på protein.
Knotten är som mest aktiva i skymningen och gryningen
och ju bättre väder (varmt och vindstilla) desto aggressivare är dom.

Första somrarna mest kritiska Att utfodra rätt och förebygga eksem hör ihop.
Från den första dagen hästen anländer skall förebyggandet börja.
Vad man vill ha är en frisk och välmående häst med glänsande päls, lagom hull,
starkt immunförsvar och en motståndskraftig mage. Genom noggrann skötsel och
utfodring uppnår man detta och minimerar därmed risken att hästen i framtiden drabbas av eksem.

Spatt:
Spatt är en kronisk torr inflammation i hasleden med nedsmältningsprocesser i
ledytorna och ben pålagringar i ledkanterna, i de flesta fall på hasens inre främre del(sk. spattknöl). Hasen består av fyra leder och det är oftast de två nedersta lederna som drabbas. Spatt är en progressiv ledinflammation orsakad av upprepade kompressioner (sammantryckningar)
och rotationsrörelser. De nedre lederna som oftast drabbas, är sk glidleder och inte direkt involverade i böj rörelsen av bakbenet – till skillnad från den översta leden, som har störst betydelse för hasens totala rörelse.

Det är tur eftersom sjukdomen alltid resulterar i en sammanväxning (fusion) av lederna (och därför ingen smärta förenad med rörelse). Fusionen medför alltså att två benbitar växer samman och leden upphör att existera och kan inte medverka till hasens rörelse över huvud taget.

Den hälta som uppstår vid spatt och som förvärrats ju längre spattförloppet fått fortskrida, minskar när de berörda lederna väl har vuxit ihop för att slutligen i stort sett upphöra helt. Det är vanligast att båda hasarna drabbas, men ensidig spatt förekommer. Det råder många skilda meningar hos veterinärer och annat kunnigt hästfolk, om varför vissa hästar drabbas. En vanlig mening är att spatt är en följd av överansträngning av bensystemet, ofta i kombination med exteriör fel och dålig uppfödning. Unghästar med dålig mineraltillförsel kan drabbas av spatt. Anlag för spatt kan nedärvas i form av exteriör fel. En intressant teori är att spatt är hästens eget sätt att försvara sig mot något som gör mycket ont. Genom att leden växer samman förhindras rörelsen i hasen och smärtan (t.ex. muskelsmärtan) försvinner.

Tävla på islandshäst:
Att tävla med sin islandshäst är kul och ger så mycket tillbaka! Att ha ett mål med sin träning,både kortsiktigt och långsiktigt,ger ridningen en ny dimension, och ser får man nya kamrater på tävlingsbanan. På islandshäst kan man tävla både med sin fyrgångshäst,eller femgångare i rad olika grenar.

Så tävlar man på islandshästar:
De moderna Islandshästtävlingarna har utformats dels utifrån den traditionella isländska ridkonsten
samt de tävlings- och uppvisningsformer som utvecklats på Island, dels utifrån den centraleuropeiska ridkonsten,
anpassad till islandshästens säregenheter. Ovalbanegrenar Islandshästen är ju som bekant den
enda europeiska hästras som har kvar de “bortglömda gångarterna” tölt och pass och därmed har anlag för fem gångarter.
De hästar som deltar i tävlingar är antingen fyr- eller femgångare. En fyrgångare kan dock mycket väl ha anlag
för pass men den flygande passen är då i regel inte framtränad.
Tre eller fem domare bedömer bland annat takt och tempo, form, harmoni och lätthet i rörelserna. Hästens aktion är också viktig.

Ovalbanan är en 250 m lång och 4 m bred ridbana, den har rundade hörn ,
12 m raksträcka på kortsidorna och 72 m raksträcka på långsidorna. Det som premieras i
ovalbanegrenarna är lätt och harmonisk ridning med taktrena, lösgjorda och schvungfulla gångarter.

4 gång
I fyrgångs uttagningen rider man ensam på ovalbanan.
I programmet ingår ett halvt varv skritt och ett varv vardera i trav, galopp, kort tölt och ökad tölt i valfri ordning.

I 5 gångs uttagningen rider man töltvarvet i kort till mellantempo
och istället för ökad tölt så har man ett varv på sig att visa flygande pass på långsidorna.

Bedömningen görs av fem domare som sitter utspridda
innanför ovalbanan efter varje ekipage visar de var för sig poäng från 0-10.

Tölt
Förmågan att rida tölt i ren takt på en häst som är
lösgjord och bär sig själv samt i varierande tempo, förhöjer avsevärt ridturen. Därför har denna ridkonst fått en egen tävlingsgren. Man rider först ett varv i kort tölt, byter varv och rider nästa i kort tölt på kortsidorna med en tydlig ökning av steglängden på långsidorna.
Sista varvet rids i ökad tölt. Domarna bedömer även här med poäng från 0-10.

Finaler
De fem bästa ryttarna i varje ovalbanegren går till A-final, medan ekipage 6-10 rider B-final.
Vinnaren av B-finalen kan gå upp i A-final om ryttaren tycker att hästen orkar det. Finalen är på många sätt en helt ny tävling.
Uttagningspoängen följer inte med och alla rider samtidigt på bana. På speakerns kommando visas de olika momenten.
Ett moment i taget tills domarna är klara, dock högst tre varv. I fyr- och femgång avgör majoriteten om man ska rida höger-
eller vänstervarv. I tölt däremot visas varje tempo i båda riktningarna, dock högst två varv i varje riktning och tempo. Efter varje gångart visar domarna sina siffror.

Pass
Utöver de tre grundgångarterna och tölten, har många islandshästar en överväxel- flygande pass.
Passen kräver starka, vältränade hästar med stark framåt drift. Passen visas i 5-gång,
passlöp och stilpass. Pass grenarna rids på en rak, jämn och fast 250 m lång bana
Man tävlar även på kortare distans, 150 m. Gemensamt är dock alltid att de första 50 m rids i valfri gångart, vanligen galopp.
I varje heat deltar två -fyra hästar och man rider i regel två heat var ena dagen och två till dagen därpå.
Hästen måste ligga i pass hela den angivna sträckan och den snabbaste tiden räknas.
I andra dagens heat grupperas hästarna efter första dagens tider så att de snabbaste rider tillsammans osv.

Dressyr
Dressyren består i allmänhet av rörelser ur de lätta dressyrprogrammen,
obligatoriskt är att gångarterna skritt, tölt och galopp skall ingå.
Tävlingsformen är kür, dvs ryttaren utformar själv sitt program som rids till musik.
Ändamålet med grenen är att visa en vältränad och harmoniskt riden häst i övningar
som förbättrar hästens gångarter, med huvudvikten på utförandet och god ridning.

Gaedingakeppni,
är en egen tävlingsform som premierar den bästa ridhästen – d
en som förutom att visa upp goda gångarter också utrstålar styrka, storlhet och harmoni.
Gaedingakeppni är en mycket populär tävlingsform på Island som först under de senaste åren
börjar vinna framsteg i Sverige och andra stora islandshästnationer. Svenska ekipage hävdar
sig utomordentligt väl på de internationella tävlingsbanorna.

Idrottakeppni,
innebär att gångartsföljden man rider är förutbestämd.
I fyrgången innebär det att man börjar med skritt, fortsätter med trav,
kort tempo tölt, galopp och ökad tölt på slutet. I femgången börjar man med
skritt, fortsätter med trav, tölt i kort- till mellantempo, galopp och så flygande pass på långsidorna och galopp
på kortsidorna i sista varvet.
Här bedöms precisionen och ryttarens skicklighet,
att man rider exakt efter programmet.

Tölt T2 (som brukar anses vara mer lämpligt för femgångs hästar)
rider tre ryttare samtidigt i uttagningen på speakers kommando.
Först rider man valfritt tempo tölt och sedan långsamt tempo.
Därefter byter ryttarna varv och fortsätter med arbets- till Medeltempo tölt med långa tyglar fattade med en
hand. Varje moment rids cirka två varv och avslutas på speakers kommando.
Bedömningen görs av fem domare som sitter utspridda i mitten av ovalbanan.
Efter varje ekipage visar de var för sig sina poäng från 0 till 10 med decimaler.
De har själva räknat ut medelvärdet av de olika momenten.
I töltprogrammet T1 räknas kort tölt poängen gånger 2, liksom tölt- och pass poängen i femgångs programmet.

Rid tips!
1. Rid aldrig själv, ha någon kompis med, men har du inga, ta och skaffa en anslagstavla i stallet och skriv upp vart du rider!
2. Ha med mobiltelefon.
3. Ta inga onödiga risker, hoppa ej om du ej vet vad som finns bakom.
4. Respektera tomter, bonden och nyplanteringar!
5. Fråga alltid om du får använda vägen att rida på.
6. Slå bort skiten ut vägen.
7. Respektera gående, tala högt om att du kommer; Se upp, hästekipape!
8. Galoppera ej i villaområdet!
9. Rid ej över tomter,rabatter, eller rakt igenom odlingen!
10. Rid med omdöme!
11. Respektera hästen,tänk på att det är ett flykt djur.
12.Tala alltid om när du närmar dig en häst.
13. Glöm ej! Hästen är en levande varelse, ingen leksak!
14. Mata Ej Andras Hästar!! som står i hage. Fråga alltid ägaren om det oK!
15. Låt Inte främmande häst nosa på hästar i hagen!
16. Se till dina barn när du hälsar på andra hästar, mata inte, en liten hand kan bli en munsbit……Håll avstånd från hagen ,titta gärna,men gå ej in,luta dig över, respektera hästen och hästägaren.

Goda råd för en lyckad Turridning:
Rid alltid på godkänd firma. Kan vara auktoriserad av,
svenska islandshästförbundet, eller lokal hälsovårdsmyndighet.

Se till att det finns olycks-och ansvarsförsäkring,
Även du kan ramla av!

Bra hovvård? ser hovarna normala ut? Ej förvuxna?

Ridhjälm till alla? Även turledaren?

Acceptera ej fantasipriser!
En heldag bör kosta från c:a 800:-Sek,
Och vara på c:a 8 timmar, inkl. förberedelser och fika.
En halvdag bör kosta från c:a 350:-sek, och vara 4 timmar.

Det finns många bra turridnings firmor i Sverige, sök på webben. Eller fråga på
lokala turistbyrån, din islandshästklubb, islandshästförbundet.

Köpa islandshäst:

1. ta kontakt/gå med i din närmsta islandshästklubb.
2. fråga dom, om tips på bra uppfödare, i din närhet.
3. Ring några, boka tid för besök, kolla in hur dom är uppfödda, provrid någon kanske som intresserar dig, besök flera, när du fattar intresse för en häst,
ring igen, be att få rida igen! Är han/hon seriös, så vill uppfödaren gärna att du rider igen!
4. Innan du slår till; veterinär intyg, och du skall vara med
på besiktningen, hästpass? fri röntgad spatt?
Hästköparkontakt? du har rätt att avtala en provmånad!
ingår utrustning?

5. Förhasta dig inte, ett hästköp är en stor investering, du
och din nya livskamrat ska trivas ihop dom närmsta 20 åren,kanske.

6. Tänk efter, vad vill du åstadkomma med din ridning?
VM? tävling,lokal nivå? promenadridning? Fritidsryttare?
het häst, lugn och pålitlig? Hur mycket kan jag själv? överdriv inte din förmåga! Kanske kan nån god, erfaren vän följa med dig?

7. Eget stall? Hyra, budget? försäkring, hovslagare? gör en budget!
Inte bara nästa år,tänk framåt!

Ha Så kul det har jag/haft genom åren //ottsjötanten