Den här tiden på året har jag tappat stinget! Detta år är inget undantag. Man tycker det är skrot med en, man känner att det ärv trist, men i år som förra året kunde jag inte gå ut och äta nånstans, j*kla pandemi! Men som tur fick jag träffa min son och sonhustru som lagade god mat, då kom stinget tillbaka!

Man tappar lätt stinget den här års tiden! men efter varit hos Patrik och familj så kom den tillbaka och nu känner jag mig stark igen. Det får mig att tänka på alla som inte har något hem att gå till, dom som fryser i kylan, samhället bryr sig lite och inget om dem! Men vad kan jag göra? mer än att som vanligt köpa en påsa till kvinnor utan hem.

Nu ska jag bara överleva nyåret……….