Jag vill stränga min lyra och sjunga en sång
om vår by, där vi bygga och bo
Om de frostlänta bygd som min lucka ger skydd
detta Ottsjö jag vill svärja min tro

Du som klagar ibland Ottsjös bygd
här finns varken sol eller vår
Vilken vinter så lång, vilken utsikt så trång
vill du följa med mig dit jag går?
Låt oss glida på skidor en min vinterdag
mellan snötunga tallar och snår

Vilken njutning så rik, poesi, romantik
på var stock och var sen satt sitt spår
Kan du nämna en trakt, där man anas så lätt
och där snön är så skimrande vit?
allt är glömt som var tungt, livet ter sig så ung
här skogarnas djupa mystik

Du ser dyster och trött över vidderna ut
Vad är detta för syn för en man
som är solstekt av lek mellan granar och tallar,
ingen skönhet här skönja man kan?
Du har rätt, visst man saknar ibland
solens glöd över grönskande prakt en se

Ottfjället där
har på skogens mystik
omkring tjärnen i dalen du gett akt?
Och dessutom min om du följer min blick
ser du norra bottenvallen vid foten

Där i gryningens ljus ibland gator och hus
finns ett hem där mitt hjärta slog rot
I det hemmet står kärlekens rosor i blom
De stå friska i sol och snö
Karga Ottsjö, vid Ottsjöns strand vill jag leva och dö