En man som retade gallfeber på barn var Olle Ottendahl. Och ju mer arg man blev ju roligare hade Olle när man stampade i marken och skrek till honom hade han som roligast. Jag drömde många gånger att jag var Pippi Långstrump och jag hängde upp gubb f*n i närmsta träd så arg var jag.


Så fort man kom nära sade han: Nämen TillbringarKatrina! så liten tillbringarKatrina! Och man svarade: Jag heter: Kristina! Jadå svarade han, “En liten tillbringarKatrina! Och man skakade av ilska. Den enda han aldrig lyckades reta var Lena Naleppa, hon log tillbaka bara. Vi övriga hatade gubben.


Men man växer upp och jag flyttade till Stockholm och några år senare var jag hemma och gick ner till far i posten, där satt gubben och retade nästa generation ungar och dom skakade av ilska. Jag log och tänkte nu har Olle roligt. Barnen skakade av ilska och dom önskade nog samma saker som jag.
Nu förstår jag inte varför det ordet gjorde så ont och man blev så arg för. Kanske hur han uttalade dom? Nu finns en ny generation tillbringarKatrinas, nån som tar upp traditionen? …..