Att toppformen går upp och ner, vet nog alla som sysslar med sport. För mig är det mer påtagligt med bipolär sjukdom. Jag kan var på topp och all träning går som smort, allt känns lätt, sen känns allt skrot, jag känner att jag vil sova dagen lång. Det är då min vinnare skalle sätter in och jag tänker: Aldrig i livet! Jag ska sätta mig ner och dö inombords, dags att träna hårdare så det går över, jepp! Det hjälper mig faktiskt och som kaka på moset så blir jag i toppform……

Att vässa toppformen behöver jag inte, jag tränar bara lite tuffare under mina ner/depp tider:)