Jag har trumpinnar i mina öron, jobbigt, vist! Men som allt annat vänjer man sig, nu har jag haft det i över 15? år. Men ibland önskar jag att det fanns ett botemedel för öronsus. Att man hade det ogjort, men gjort är ord som inte går att ångra.

Det är det jobbigt, men man försöker att intala sig att jag hör bra som f*n! Men jag hör allt och alla bakom ett dån av trumpinnar i mina öron, bara att leva med det!

Jag har själv satt mig i den sitsen med mina många självmord, så skylla ifrån mig går ju inte. Jag får tacka vår Fader att det inte blivit värre eller fler skador på mig själv, sista gången(!) jag gjorde ett försök så varnade doktorn mig att om jag gör det en gång till så är mina njurar puts veck! Och vem kan leva då?

Självmord är en mans sätt att säga till Gud, “Du kan inte avskeda mig – Jag slutar”. // Bill Maher

Såg en artikel om en självmords klinik i ett land där det är förbjudet, men det pågår för fullt, känns för mig helt fel. Livet är skört, men GUD! så roligt trots allt att leva.

  • Gör vi  tillräckligt för dom med svåra smärtor? Kanske marjuana för medicinsk bruk? 
  • Fler hospis för en värdig död?
  • Ska vi acceptera att det går att ta sitt eget liv? Jag tycker NEJ! varje självmord är ett rop på hjälp!
  • Japan har flest självmord i världen ,men vi ligger inte långt efter
  • Kan vi som medmänniska göra något? Finnas till för vännen som är deppad, vara jobbigt ivägen.

Om vi hjälps åt, så kan vi minska självmorden och för mig var det ett stort j*vla rop på hjälp och jag fick hjälp. Tack Gode Gud för att jag lever och får vara med i livet och göra det jag gillar här på jorden:)

“Livets sköra tråd går att sy ihop med skicklig sömmerska!”

Behövs det skäl för att dö? Har det aldrig fallit dig in att man hellre borde ha en ärlig grund till att leva.