Där en solstråle träffar marken
Ett grässtrå kan växa mot himlen
och skänka grönska åt ängar och parker
och ge syre åt de levande
Där träden sin skugga ger
i vinden vitsippor nickar belåtet
Och ängen som brett ut sig
värms av solens varma strålar
Du vandrar sorgsen bland asfalt och betong
och längtar till skog och hav
I staden är det mulet och kallt
Och i staden kan även den starkaste dö
Du ser grå betong utefter gatan
där solskenet inte når ner
Och i din tanke du längtar till sommar,
sol, skog och mossbeklädd stig