Efter pandemin tänkte jag: Nu har vi lärt oss något, att inte stå varandra i halsen i kön på affären, men igår då stod en gubbe nästan så jag kände hur han andades, gud vad jobbigt! Som Autism och jag, jag klarar inte av det! För närgånget, så jag stack genast ut foten ett kliv vänster, var det inte något jag skulle ha till i just dom hyllorna? PUH!

Änn är inte faran över! Så stå inte så nära, please! Jag hatar det innerligt, kan nite med det i en kö! Vi måste vara försiktiga ett tag till så vi blir av med det förtid och evighet. Vad blev det? Av den goda dispiplinen vi hade?