Äntligen är det en normal vår med Vårruset, jag var i Växjö och sprang vårruset i regn och det var lite kallt, men vad gör det? När man har roligt och livet är det normala. Det är tjejer överallt och glada miner, feststämningen är hög, så roligt, jag pratade med en tjej innan vi startade, så trevligt och vi hade ett trevligt samtal när jag fikade, jag var lite kaffesugen och jag köpte en choklad bit, dagen till ära, man lever bara en gång! Livet blir inte bättre, men klart inte sämre efter en godbit!

Loppet startade, det var lite svårt att få löptempo, kvinnor ööverallt och ingen brydde sig om, gående till höger, löpare till vänster, man fick kryssa sig fram, dåligt! Men jag lubbade på så gott det gick, när jag tittade på klockan fick jag rejält fart under fötterna, jag hade satt som mål, 40 minuter, hade 8 minuter att ta igen innan målgång, jag ökade och ökadem då kom dom här som springer dom sista 100 meterna….. Men jag skubbade på i mitt tempo, jag klarade det med en minut minus, 41 minuter! Får jag vara nöjd med, kanske jag tar 40 minuter nästa lopp?

Jag hämtade även några saker som jag behöver för friidrott hos BTEX, vi möttes vid inomhus hallen, bra försäljare som bryr sig om sina kunder, behöver nå nått? Handla hos honom! Han ordnar det mesta inom friidrott! Så nöjd att jg fick mina prylar. Sen åkte jag till Tennis hallen och mitt ovanämnda fika innan jag surfade en stund på facebook, innan jag pratade med tjejen om ditt och datt.

Jag har lärt mig: Att säga: Lycka till i loppet, ha en trevligt lopp! Det fixade jag inte förut, men jag bättrar mig, det p.g.a min autism, då jag har svårt att utrycka känslor så det känns innerligt och inte mekaniskt, efter jag kom hem somnade jag ovaggad.