Vi är olika. Det tog ett tag innan förstod det. Närmare bestämt när Mamma tyckte ”Hon kan ju inte ligga där och slöa” Och innan visste ordet av. Så skulle jag gå på Hållands folkhögskola och inte nog med det, jag skulle bo där. Mamma tyckte och var nog själv glad, lugn och ro på veckorna. Du blir vuxen och mogna! Jag? Tänkte jag. Men protest det biter dåligt på mamma.


Första dagen, husmor talade om, du ska till Sveaborg i det rummet. Jag gick dit med min stora packning. Döm av min förvåning, jag skulle dela rum, Herregud! Hur ska detta sluta? Hon hette Cecilia. Första jag fick lära mig, hon var morgonpigg. I min värld då, mycket morgonpigg. Hon klev upp klockan 6, inte nog med det hela studie året. Hon hade som rutin att öva att spela piano innan frukosten, men vem gnäller? Hur många får vakna ett helt studieår, till tonerna av Mozart, Beethoven och Vivaldi.


Samlades första dagen, och in kommer den ena udda typerna en efter en. ”Herre jösses! Vad normal jag är!” det var lortgris, det var geniet, hon som gick i kläder från en annan tid, han som gick i jaktkläder dagarna i enda, han som inte var av denna dag. Och sen var det vi två, skolans värsta busungar nånsin. Skolan ångrade nog många gånger att dom lade skolans enda 16 – åringar i samma rum. Och inte nog med det vi gick ett år till…….……