Ibland fastnar det ordentligt! När jag kom hem från Stockholm var jag till affären och ner kom Fru Göransson, hon log och sade vad trevligt att du är hemma. Jag sade att jag älskade att köra buss, bättre jobb än när jag körde Långtradare för lasten kliver av och på själv! Hon log. Och jag
jag sade att lönen var bra och jag nu har en lägenhet. Jag blev bjuden en trappa upp på te och vi pratade mest om Stockholm, hon var ett barn som växte upp tuffa förhållanden där man inte slösade på de få slantar man har.

Efter stund kom orden som följt mig ända till idag och tills jag slår igen kistlocket. “Man ska ha en årslön i reserv!” Då klarar man sig i alla väder och situationer. Jag tog hennes ord med mig och med min sjukdom A.S.D(Aspergers syndrom som det hette förut) Så fastnar något så sitter det som järn.

Det är ord som varje svensk borde kunna så mycket elände hade undvikits då. Jag sade dom till min äldsta brorsdotter och hon använder dom. Nu har en generation till lärts sig orden mitt barnbarn David. Det är det första han säger när jag ger honom lite att handla för.

Jag tror orden ger bättre känsla för vad man har och inte har och man tänker efter. Både hon och mor lärde mig mycket,
men när på sjukhuset ett helt år då hjälpte Ylva mig. Men nu är jag försiktig med det jag har, tvärtemot min bror, min mamma sade att jag är spara och han är slösa och nog stämmer det alltid!

TACK! for ungdomens visdoms ord, Fru Göransson. Ibland fastnar det…..